Blod, svett och adrenalin!
Blod, svett och adrenalin - En slutspelskrönika av Jimmy Jansson.
Under mina 13 år som spelare i Eskilstuna Guif var slutspelet alltid årets höjdpunkt. Säsongen skulle få sin dom. Månader av försäsong (gristräning) och en lång serie med möjlighet att skapa trygghet i spelet och spänna musklerna mot kommande slutspelsmotståndare.
Oavsett serieplacering så går man i en slutspelsmatch på hemmaplan med stort mod och positiv inställning.
Vi har haft äran att spela i en sporthall (Hamngatan) som många gånger enligt mig har skapat det bästa trycket i hela Sverige. Ett tryck som stressar motståndare och pumpar in adrenalin i hemmalaget. Vid vissa stunder under matchen när trycket var som värst så kunde man nästan känna i kroppen att "det här förlorar vi aldrig!"
Delar med mig av mina två bästa slutspelsminnen:
- 2001, final 2 av 3 mot RIK, hemmaplan. 2601 personer, fullsatt sa man, men rätta siffran var troligtvis över 3000. Min första SM-final. Hallen är överfylld, folk överallt. Vi vinner en sanslös match efter förlängning. Blod, svett och adrenalin pumpar i oss. Vi bärs fram av alla fans och firar som vi vann SM-guld. En sanslös säsong och ett minne för livet. Filmen rullar hemma ibland, rysningar...
- 2009, semifinalserie mot Sävehof. Hemmamatcherna var knökfulla här med och ståplats som redan är på plats (ca 1000 personer) och hyllar oss när vi smyger in som Ferdinand till uppvärmningen. Det ger oss råg i ryggen. Vi spelar till oss en 5:e och avgörande match i Partillebohallen. I Göteborg möts vi av en röd vägg som för oss till en SM-final igen, det är helt magisk. Efter matchen står alla fans och hyllar oss hela vägen till bussen. För mig är detta en saga.
2007 var jag millimeter från att lägga skorna på hyllan efter några riktigt tuffa handbollsår. Sen får jag äran att avsluta mina tre sista år med två SM-finaler. Vilken tur att jag inte slutade då...
Vi har nu en grym arena som vi hoppas fylla på påskdagen med rödklädda Guif-supportrar. Men jag nöjer mig inte där. Jag vill höra 3800 (eller vad det nu blir) Eskilstunabor skapa en ljudkuliss à la gamla Sporthallen så taket skakar. Det tänder spelarna extra och det behövs. Det sätter även press på både motståndarna och domarna som gärna får lyfta armen för passivt spel när Kristianstad stångar sig blodiga mot Eskilstunastål.
Så ladda batterierna även på läktaren, vi vinner och förlorar tillsammans!
För sagan vidare,
Jimmy Jansson
Datum: 2017-04-15 09:00